Skräckblandad förtjusning. Jag både ville och inte ville se henne. Ibland mår man bäst av det man inte vet. Men ändå var jag nyfiken på kontrasten. Eller likheten?

Den perfekta lilla familjen. Var kommer jag in i bilden? Vilken tur att det ändå bara är jag. Jag kommer aldrig störa. Jag kommer aldrig känna. Det kommer förbli en hemlighet. Och det kommer aldrig hända igen.

Hon var min totala motsats. Möjligtvis lika kort som jag. Om inte kortare. Hon gick förbi mig 2 gånger. Hon log båda gångerna.

/Bill