Var på tjejfest i helgen. Snygga, smarta, trevliga, lyckade tjejer i 25-års åldern som pluggat, rest, levt livet och nu har ett bra jobb samt pojkvän. Jag vill vara som dom. Ha en röd tråd i livet. Jag trodde verkligen jag skulle komma på vad jag ville pyssla med. Men nu är jag 30 och har fortfarande ingen utblildning i sikte. Många säger att det är aldrig för sent att plugga vidare. Och så kanske det är. Men det skrämmer mig. Tanken på att sitta i skolbänken igen gör mig illamående och jag  har endast yrkeserfarenhet inom en bransch som jag själv inte tycker jag passar för och därför medvetet hoppar från vikariat till vikariat, livrädd för att fastna!

Vid närmare eftertanke så kanske jag var som dom en gång i tiden. Jag var 25,  avancerade på jobbet, köpte bostadsrätt med pojkvän, tränade 3 ggr i veckan, hade parmiddagar och tjejkvällar, lagade nya spännande rätter, läste böcker... Dessutom var jag snygg och smal med perfekt franskmanikyrade naglar och långt svallande hår.

Men tydligen var det inte lycka för mig eftersom jag gav upp det. Jag gjorde slut med pojkvännen, sålde bostadsrätt och för vinsten tog jag steget ut och gjorde den där resan jag tidigare aldrig vågat göra. Där mötte jag  Bull.  Vi träffade spännande människor, åt massa mat, drack massa öl och skrattade i 4 månader ! Min familj kände inte igen mig på flygplatsen när jag kom hem. Jag hade klippt av mig håret och lagt på mig endel kilon. Men jag lös!!!

Ny människa, självständig och stark fortsatte livet här hemma. Och vips, så satt jag i ett förhållande igen! Men den här gången hade jag väl ändå träffat min drömprins? Det hade varit så lägligt. Men nej. Redan efter ett halvår började jag känna mig kvävd men ville så gärna tro på kärleken så jag kämpade på lika länge till. När det inte gick längre flyttade jag till Bull's stad,

50 mil bort. Här har jag funnit kärleken. Kärleken till livet. Sen om det innebär att jag aldrig skaffar ett fast jobb eller ett fast förhållande så gör det väl ingenting ? Så länge man är lycklig? Eller?

Ingen som vet, ingen som vet...

/Bill